På lördag förmiddag packade vi bilen och for mot fjällen.

Här är Sollidenvägen. Framme till vänster kan man skymta gamla tennishallen.

   
Mystiskt ljus över Storsjön och Östersund.
   
Tre coola kompisar på väg!
   
För att korta färdvägen valde vi att ta färgelederna Isön (Fröja) och Håkansta (Skidbladner)
   
Freja var kärlekens gudinna och kallades även Fröja.
   
Skidbladner, namn på den fornnordiska guden Frejs magiska skepp som han kan vika ihop och stoppa i fickan.
   
Chinook spanar ut över vattnet.
   
På Fröja fanns en soptunna som det stod VoV på! Undrar om det är meningen att man ska kasta bajspåsar där?
   
Ryggan och klövjeväskan på plats, redo att ge oss av.
   
OK, det GÅR att skita trots klövjeväska. Lite framtungt bara.
   
Stigen vi skulle följa upp till kalfjället heter Lars-stigen.
   
De första 2 km går genom en jättevacker skog.
   
Utsikt. Östersund ligger precis till vänster (utanför bild, bakom fjäll).
   
Chinook. Ibland har hon gigantiska öron!
   
Snusnäsduken kom väl till pass. På dagen som svettband och på kvällen som handuk (!).
   

Rayon i flygande fläng!

Till att börja med hade jag hundarna lösa. En i taget. Men sedan det var alldeles för mycket ren på fjället för att jag skulle våga ha dem lösa.

   
Chinook.
   
Troligtvis rävspillning.
   

Vi kom från Gräftån och fortsatte vidare mot Arådalen.

I vintras var vi till Arådalen och körde släde. Vi var även till Bielnjie och spanade ut över dörrsjöarna. Så jag såg fram emot att bekanta mig med området från det här hållet.

   
Här är fjällen mjuka och kulliga. Lättgången terräng. Dock ganska stenig.
   

Lunchpaus. Chinook och Rayon tar vilopaus i det höga gräset alldeles intill en fjällbäck.

   
Till lunch blev det fruktsoppa och smörgås.
   
Fullt med ren, som sagt var.
   
Här ser vi äntligen Hundshögen. Men fortfarande inga Dörrsjöar.
   
Rot av Kråkbär. Den ser nästan ut som en ekstam i miniatyr.
   
På den här bilden kan man se en av de första sjöarna.
   

Framme vid Dörrsjölokarna!

Hundshögen till vänster och Baasmehke till höger i bild.

   
Chinook tog alla tillfällen att bada och plaska i allt vatten hon kunde hitta. Dörrsjöarna var allstå ett paradis för henne!
   
Och så hittade vi ett renhorn.
   
På en sandbank mellan två sjöar hittade vi ett gammalt obebott gryt. Gissar att det varit ett rävgryt.
   
Fantastiskt landskap! Sätter fart på fantasin.
   

Vi hittade en bra tältplats. Men när jag satt upp tältet - efter att ha upptäckt att jag fått med mig FEL tältbågar - så gick vi en promenad.

Självklart hittade vi en ännu finare tältplats! Jag funderade en stund och konstaterade att det skulle vara värt att flytta allt till den nyfunna vackrare tältplatsen. PUST! 4 vändor att bära all packning och tält. Dock bara ca 300 m enkel väg.

   
 
   
Efterrätten!
   
Hundshögen till vänster i bild, Bielnjie i mitten och Baasmehke till höger i bild.
   
Underbar kvällsol på fjället.
   

När vi satt upp tältet tog vi en promenad uppåt dalen. Här syns en stor hög med sten som måste ha samlats under istiden.

På vår lilla kvällspromenad träffade vi ett par med en riesenschnauzer-tik. Dom tältade ett par sjöar längre in i dalen och skulle gå tillbaka på söndagen precis som vi, men vi såg aldrig till dem. Antingen hade dom passerat förbi när vi fortfarande sov, eller så gick dom tillbaka senare än oss. Eller så tog dom helt enkelt en annan väg tillbaka. Fjället är stort!

   
Chinook spatserar på "vår egen" sandstrand.
   
Rayon spanar ut över sjön. Det var den här tältplatsen vi valde att flytta till.
   
Ölen på kylning!
   
Jag hittade ett kläckt ägg, men vet inte vad det är för från för fågel. Maila mig gärna om du vet!
   
Jag lyckades sätta upp tältet någorlunda bra - trots att jag fått med mig fel tältbågar.
   
När sådant händer får man helt enkelt improvisera!
   
Nu förstår ni nog varför jag valde att byta tältplats!
   
Middag. Pasta m tomat och basilika, kall öl och en macka med mjukost.
   
Men allra bäst var ändå efterrätten! Nyplockade blåbär med socker och mjölk. NamNam!!
   
Utsikt från tältet, Hundshögen.
   
Snart dags att sova. Hundshögen mot färggrann kvällshimmel.
   
Rayon kom in och lade sig alldeles frivilligt.
   
Chinook behöver man aldrig BE att komma in. Hon är alltid FÖRST in i tältet!
   

På söndag morgon vaknade vi till ännu en strålande vacker dag.

   

Chinook fick inte vara lös, så långa stunder. Oftast har jag henne kopplad och bunden.

Sedan hon dödade ekorren förra vintern har hon blivit alldeles för jaktbenägen!

   
Vackra Rayon!
   
Spindelnät med dagg
   
Vi hade inte långt till vattnet i alla fall!
   
Frukosten bestod av havregryndsgröt med russin, mjölk och socker. En bra start på dagen.
   
 
   
 
   
 
   
Chinook fick ett "tokryck" och sprang runt som en galning när hon fick vara lös en liten stund. Hon rusade rakt ut i en myr!
   
Packade och klara att bege oss tillbaka till Storgräftån.
   
Spillning eller spyboll?
   
Jag gissar att det är en spyboll.