Fjälltur Falkfångarfjället och Drommen
0900918-090920
TEMPERATUR:
Mellan 0-5 grader
VÄDER:
Först molningt, sen supervackert!
   
   

På väg!

   
Drommen i sikte.
   
Nu är vi redo att ge oss uppåt.
   

Draghjälp!

 

   
Första natten tältade vi straxt innan vi kom upp på kalfjället. Alldeles intill en brusande fjällbäck. Kände mig som hemma :-)
   
Bäddat och klart. Jag tyckte det skulle bli jättespännande att sova i min nya sovsäck, på mitt nya liggunderlag.
   
Jag funderade ett tag på att ta mina vandrarskor, men Gustav övertalade mig att ta kängorna. Ett bra val! Det var väldigt blött på vissa ställen.
   
Rayon passade på att äta lite blåbär.
   
Själv åt jag bacon-omelett, men jag struntade i att steka den, utan åt den som scrambled eggs, (tack Ulrika!)
   
När det blev dags att sova så visade det sig att Stella vuxit ganska mycket sedan vi var ute senast! Lite trångt blev det, men mysigt!
   

En helt enorm känsla att krypa ner i sovsäcken och faktist bli VARM DIREKT! Det har jag aldrig upplevt tidigare när jag tältat. Faktum är att jag till och med blev FÖR varm, så jag blev tvungen att öppna sovsäcken lite. Härligt!

Jag sov jättegott och drömde härliga drömmar. Sovsäcken heter Marmot Womans Anglefire och liggunderlaget är en Exped, Downmat 9 PUMP. Alltså ett 9 cm tjockt liggunderlag med dun i. Åh, så skönt jag sov!

   
Frukost, bestående av havregrynsgröt med russin och solrosfrön.
   
Stella väntar på att jag ska bli klar för avfärd.
   
Chinook tjoar, som hon ofta gör!
   
Chinook borde ha blivit "tvåbening"!
   
Stella ligger och äter blåbär.
   
Det blir alltid lite struligt och trassligt när vi ska ge oss av. Ivriga hundar och en stressad matte - ingen bra kombination!
   
Så var vi på väg upp mot kalfjället.
   
När vi kom upp på fjället så vände jag mig och och tog ett foto mot leden där vi kom upp.
   
Ett reflexhalsband från en ren.
   
Man kan undra vem eller vad som ligger begravt här!?
   
Falkfångarstugan - en nödstuga mitt uppe på kalfjället. Den ligger helt oskyddad och fastfjättrad med vajrar runt om.
   
När vi kom till de här skyltarna gick vi mot Hovde.
   
Vätsepaus.
   
Stella spanar ut över fjället.
   
Vackra Stella!
   
Chinook och Stella - mina Sherpas.
   
Dromtjärnarna.
   
Vy mot Falkfångarstugan. Jag står med ryggen mot Drommen och Dromtjärnarna till vänster om mig när jag tar bilden. Om jag hade haft bättre upplösning på bilden så hade man kunnat se Falkfångarstugan allra längst bort i bild.
   
En hög med gamla ledkryss. Har hört att "vissa" (vill inte nämna några namn!) använder sådana här när dom glömt köket hemma och måste ha ved till elden ...!
   
Stella, Chinook och Rayon poserar. Rayon något motvilligt.
   
Lunchpaus i höstsolen.
   
Trött Chinook.
   
Trött Rayon.
   
Inte trött Stella!
   
Pejjan!
   
Framme vid Dromskåran.
   
Dromskåran.
   
När vi bestigit Dromtoppen hittade Stella en pinne med en tygbit på. Jättekul tyckte hon!
   
Rayon och Chinook på väg mot Dromtoppens originella topp-monument!
   
Utsikten från Dromtoppen, mot Storsjön.
   
Renhår eller dun?
   

På väg ner från Dromtoppen upptäckte jag att vi valt fel led. Vi var på väg mot Bydalen. Tanken var att vi skulle gå ner mot Dromskåran, så då kom jag på den intelligenta idén att snedda runt Drommen.

Lyd ett gott råd, från en som provat att runda Drommen med tre ivriga jyckar som knuffas i knävecken och trasslar in sig i varandras koppel. När vi trasslat bland stora stenskravel i ungefär 2 timmar, så visste jag inte att det fanns ett ord som heter "tålamod"!!

   
Det ser inte så brant ut. Men tro mig. Att gå på skrå, bland stenskravel och bitvis så brant att jag fick lov att hålla i mig för att inte kana utför, det är mycket krävande!
   
Så fort vi kommit av fjället och ner i skogslandet så satte jag upp tältet på första bästa plana yta.
   
En oinbjuden gäst på middagen.
   
Stella vilar.
   
Vacker plats att slå läger på.
   
På söndagförmiddagen fortsatte vi nedåt. Och det VAR verkligen brant nedåt! Varje steg fick jag ta det väldigt försiktigt.
   
Til slut nådde vi ner till en av vägarna som man byggt för att bygga ut Dromfjällets semesterby.
   
Sedan var det cirka två kilometers vandring på vägen mot Höglekardalen.
   
Det var ganska skönt att komma fram till bilen.
   
På vägen hem tittade vi in hos Ulrika och Leif, i deras fjällstuga.
   
Inbjudande! Men det började blåsa lite kallt, så vi fikade inomhus istället.
   
Båtresa mellan Hallen och Norderön.