Skidtur vid Storulvån
080418-20
TEMPERATUR:
Minusgrader på natten och några plusgrader på dagen.
VÄDER:
Lör SOL
Sön växlande molnighet
TID:
Fredag till söndag
DISTANS:
Skidade totalt cirka 16 km
   

Packat och klart! Vill inte tänka på vad ryggsäcken kan väga. Jag har i alla fall med mig ALLT jag kan tänkas behöva (några prylar som är ganska onödiga har väl kommit med i packningen också!)

   
När jag packat bilen så for vi mot Storulvån. Chinook har lagt sig tillrätta i framsätet bredvid mig.
   

Rayon får lov att trängas med pulkan i baksätet. Stella har gott om plats att ligga och vräka sig i sin bur längst bak i bilen.

Det är inte utan att man kan se i Rayons blick att han tycker det är liiite orättvist?!

   
... och ja, den sedvanliga bilden på mig själv då ...
   
Ännu en bra bit kvar.
   

Här har vi svängt in på vägen mot Storulvån och Handöl.

Vädret ser inte direkt lovande ut. Men fjällen är ju fjällen, oavsett rådande väder så kan det bli väderomslag "hux-flux". Och väderleksrapporten hade lovat sol.

   
Vägen in till Storulvån Fjällstation är alltid lika spännande att köra den här tiden på året.
   
Hundarna fick springa lösa när jag packade ur bilen och gjorde oss redo för avfärd upp mot fjällkanten. Klockan var ungefär 19.30 här.
   
Tväråklumparna.
   

And off we go!

Stella visar vägen.

   
Pulkan glider lätt.
   
Trots att det inte var alltför kallt, gissar på ungefär minus 3-4 grader, så frös jag lite i början. Då är det skönt att ha pälsmössan nära tillhands!
   
När jag hittat en bra tältplats så är det dags att ge hundarna mat. Eftersom klockan var mycket (och i bästa hundförarmanér för övrigt!) så såg jag till att dom fick mat innan jag började sätta upp tältet.
   
Det snöade lätt när vi kom fram, som ni kan se på min ryggsäck.
   
Tältet är rest och jag har börjat packa in alla pinaler.
   
Rayon väntar tålmodigt på att få komma in.
   
Även Chinook väntar, tyst och snäll (!!!). Stella däremot, gillade INTE att sitta bunden. Hon grät och gnällde hela tiden.
   
Så äntligen har matte gjort klart i tältet och Stella och Chinook är först in.
   

När jag ätit min middag och vi "gjort kväll", så var det dags att sova. Klockan var då närmare 23.00. Det är så oerhört mysigt att krypa ner i sovsäcken och läsa en bok. ... eh.. om jag nu ändå haft en pannlampa! Den var nämligen trasig. Så det blev till att äta kvällsmat och uträtta olika nödvändiga behov i det knappa mörkerseende som förärats en människovarelse som jag!

Utanför drog nordanvinden lugna suckar och drog lite i tältduken.

   
Vi vaknade vid 07.30 till en strålande sol. Chinook sitter och tittar uppåt fjället och Stella följer Rayon i haserna (bortanför tältet).
   

Jag såg att jag hade lite dåligt med bränsle till spritköket (föredrar att använda spritkök istället för bensinkök när jag är ute. Bensinkök för sådant oväsen). Dessutom insåg jag att jag borde ha en lina eller ett koppel till Stella. Ifall jag skulle behöva koppla henne. Så, det blev till att fara ner till bilen (cirka 2-3 km) för att hämta plånbok och lina.

Sedan styrde vi kosan mot Storulvåns Fjällstation. Jag hade helst sluppit fara dit, med tanke på den anstormning av friluftsnissar som skulle var där (Fjällfestival). Men jag ville inte chansa att bränslet skulle ta slut, så det fick bli vår dagsutflykt.

 

   
Tväråklumparna
   
På vår väg till Storulvån korsade vi rävens löpa.
   
Blå, blå himmel och bara lite morgondimma som håller på att lätta.
   

Storulvåns fjällstation. Ett myller av folk klädda i allehanda färgglada märkeskläder.

Fort in och hämta vatten till vattenflaskan, in i butiken och köpa bränsle och ett sunstick. Sen ut och iväg. Bort från allt ståhej!

Vid det här laget var det säkert plus 35 grader, i alla fall kändes det så. Jag hade lust att ta av mig och skida i bara trosor och top, men insåg att det kanske inte var så smart. Jag nöjde mig med att öppna "vädrings-luckorna" på utsidorna av byxbenen, samt att ta av mig X antal lager tröjor!

   
Väl tillbaka vid tältet var klockan bara kring 13.00 och Stella fick sin middagsmat. Hon verkade trivas bra i tältet för övrigt. Det var första gången hon var med och tältade i vårt tält.
   
När jag satt och fikade fick jag se en besökare. En liten krabat som vaknat efter sin vinterdvala. Vet inte vart den kom ifrån och inte vart den var på väg. Men vi morsade på varandra och jag fick honom att lova att inte krypa ner i min sovsäck!
   

Efter turen till Storulvån behövde jag torka lite kläder!

Man är ju ingen mästare på skidor kan jag krasst konstatera! Så många gånger som jag föll, och så många gånger som jag slet och svettades för att komma på fötter igen! Gisses, jag hoppas verkligen att ingen såg mig! Å andra sidan så gillar jag ju att få folk att skratta och må bra. Och vem som helst skulle tycka att dom är ganska duktig på skidor när dom ser mig liggandes i en hög och trassla med skidor, stavar och linor.

   

När var jag hos frissan senast då?

Rätt svar: lääänge sen!

   

Som extra engeri (dvs GODIS) brukar jag ha en påse med Marabous mintkrokant, mandel och russin (Henkes recept).

Efter att ha glömt påsen i solen en stund så g det inte så gott ut längre. Dessutom gjorde väl den gröna hundbajspåsen inte att det såg mer aptitligt ut.

   
Fikapaus i vårsolen.
   
Rayon brukar alltid lägga sig en bit bort från oss andra. Här har han hittat en sluttning med barmark framför vår tältplats.
   
 
   
 
   
Stella håller utkik över fjällvärlden!
   
Vi tältade precis vid kanten av Norder-Tvärån.
   
Det här är branten ner mot Norder-Tvärån (på motsatta sidan). Tyckte att snön utgjorde ett coolt mönster.
   

Hittade en rolig inställning på min kamera - macro!

Det är jättegott att äta de här vattenfyllda iskristallerna. Som godis faktiskt.

   
Höstfärgat kråkbärsris.
   
Rayon spanar.
   
Visst ÄR han vacker?!
   
Ett snyggt ekipage kom förbi på motsatta sidan av Norder-Tvärån.
   
Som sagt, jag hittade inställningen till Macro på kameran.
   
 
   
Kråkbärsris intill snökanten.
   
Stella och Rayon.
   
Chinook trivs bra i tältet.
   
En lång stund låg vi där alla tre. Jag, Chinook och Stella. I solen.
   
Närbild på Stellas högra framtass. Dom luktar så gott när dom är varma!
   

 

   

Emellanåt läste jag lite ur boken jag hade med mig. "Med hundspann och fångstfartyg" skriven av John Glæver. En spännande histioria som utspelar sig på Grönland på tidigt 1900-tal.

Författaren använder ett "råbarkat" språk och han skildrar det karga livet bland folk och fä utan vackra omskrivningar.

   
Trötta av sol och bus blev det så dags att sova. Vi gick och lade oss så tidigt som vid 19.30! I princip direkt efter middagen.
   

Söndag morgon.

Vatten till hundmaten är "på G". Efter att jag gett hundarna sin mat så äter jag min havregrynsgröt, spetsad med mandel och russin.

   

Solen verkar ha lite svårt att ta sig igenom molntäcket idag, så jag bestämmer mig för att sakta börja plocka ihop mina prylar.

Jag packade lite, fikade lite, läste lite. Tog det lugnt helt enkelt.

   
Aaaaaatjo!!
   
Stella hade nog lite långtråkigt, för hon började avverka de stackars träd som fanns i närheten.
   

När jag packat klart så hade jag en förhoppning om att jag skulle kanske kunna slippa bära ryggsäcken. Jag provade att packa den på pulkan.

Ok, jag tog mig cirka två meter, inte längre, inna pulkan välte. Det var bara att sätta på sig ryggan och se glad ut ändå.

   

När vi lämnade fjällsidan och styrde kosan mot bilen, så började solen så smått bryta igenom molntäcket.

Du vackra fjäll! Jag är så tacksam för att jag bor så nära som jag gör!

   

Chinook, Stella och Rayon i full fart. Lyckliga över att få springa lösa.

Att dom fick vara lösa alla tre, var av ren självbevarelsedrift. Jag hade nog inte tagit mig ner till vägen med livet i behåll om jag haft två starka draghundar framför mig och en tung pulka som skjöt på SAMT en tung ryggsäck som gjorde mig - om möjligt - ändå ostadigare på skidorna!

   
Lycklig Rayon!
   

Här ungefär tältade vi!

:-)