Stella flyttar hem till oss
   

Äntligen blev det fredag och jag skyndade mig att hämta Rayon och Chinook i hundgården så fort jag slutat jobbet. Sedan for vi till Vemdalen, till Stella. Ja, jag har nog bestämt mig för att hon får behålla det namn som Östen gett henne.


 

Jag hade bäddat på golvet i framsätet åt Stella.

Rayon och Chinook får numer åka längst bak i bilen (till deras förtret!). Det tog cirka två veckor innan som accepterade att det var deras platser. "Va? ska vi åka i burar, bak i bilen?! Inte få sitta och trängas med matte fram i bilen? Vaddå trafikfara?"

   
Rayon tittar upp i sin bur :-)
   
När vi kom fram till Vemdalen och Östen så låg Stella och vilade. Hon hade varit på "hund-dagis" hela dagen och busat med sin syster Astra. Hon var jättetrött!
   
Gos!
   
Charmig!
   
Gullig!
   

Så var det då dags ...

Östen tog farväl av Stella och jag tyckte jag skymtade en tår i hans ena ögonvrå. Eftersom han haft Stella en vecka längre än hennes syskon så hade han säkert fäst sig lite extra vid henne (och hon vid honom). Jag kände mig nästan lite grym när jag stängde bildörren om henne och skakade hand med Östen.

   
Till en början provade Stella att klättra upp på passagerarsätet och hon provade även att klättra upp i mitt knä. Hur mysigt jag än skulle tycka att det var att ha henne i knät, så insåg jag ju att det trafiksäkerhetsmässigt inte var någon bra idé!
   
Efter några försök insåg nog Stella att det inte skulle bli bättre än så här. Just nu i alla fall!
   

Hon lade sig tillrätta och somnade efter en kort stund. Hon mådde inte illa en enda gång på vägen hem (12 mil).

Vi stannade i Brunflo och kissade, annars körde vi hela vägen hem i ett sträck.

   

När vi kom hem så lät jag Rayon och Chinook få lukta på henne (baken) och sedan släppte jag ner henne så hon fick gå fram och hälsa på dom. Dom var väl inte direkt överförtjusta, men ändå ganska nyfikna. Stella var lite blyg, men vågade ändå gå fram och hälsa.

Väl inne i lägenheten släppte alla hämningar! Hon sprang runt och undersökte allt, på en gång!

 

   
Chinook busade lite grand med henne, men bara en kort kort stund. Rayon tittade bara på och verkade tänka att "när ska hon åka hem?". Han har aldrig gillat valpar och tycker inte om när dom kommer för nära. Då morrar han och visar tänderna, men det är väldigt sällan som han säger ifrån "på skarpen". Chinook däremot, hon låter desto mer, men är ändå ganska snäll.
   
Chinook ser ut som att hon skrattar.
   
 
   
OK, så detta är matskålen ... TOM?!
   
Rayon ligger och tittar på Stella som skäller och springer omkring och försöker "busa upp" honom och Chinook.
   
Hon lyckades inte få igång varken Rayon eller Chinook att busa, så hon bestämde sig för att gå på upptäcksfärd istället.
   
MUMS! Ett fårskinn! DET var mysigt att knapra på!
   
Och här sitter visst hon som titulerar sig "matte".
   
Östen hade köpt ett jättefint halsband åt henne som hon såklart fick behålla. Rart av honom tycker jag!
   
Mycket spring fram och tillbaka, runt, runt.
   
Fortfarande full fart. Jag hade svårt att göra något annat än att bara sitta och titta på henne! Jag var så glad att hon inte satt hopkurad i ett hörn och var ledsen och rädd.
   
Rayon.
   
Stellas första möte med ett renhorn. :-)
   

Eftersom Rayon hade gjort klart för henne att han inte ville ha henne alltför nära, så lade hon sig som en "padda" på golvet och låtsades vara intresserad av något helt annat! I själva verket ålade hon sig närmare och närmare Rayon, tills hon till slut kunde lukta på hans ena baktass.

Det ledde naturligtvis till att han ryckte åt sig tassen och blängde på henne. Hon såg då helt oskyldig ut!

   
Till slut tog ändå tröttheten överhand och hon somnade sött. Våran lilla skatt!