Slädhundstur vid I5 080210
   
Termometern visade trista -0,3, och himlen var mulen. Lusten att fara ut och prova nya släden ville inte riktigt infinna sig. Men så sprack himlen upp. Solen började stråla och det kändes till och med lite kyligare. Jag brydde mig inte om att titta på termometern innan jag lastade släden på taket och hundarna i bilen och for mot I5-området.
   
Jag ringde och frågade om Sippa ville följa med ut, och det ville hon. När vi kom och skulle hämta henne så blev hon lika glad som vanligt. Hon följde med oss hem och fick soppa (utan att tveka, trots att hon nyss fått ett smaskigt köttben av sin husse och matte). Chinook däremot, hon hade nog hellre stannat och snaskat på köttbenet!
   

Eftersom vädret varit lite dåligt de senaste dagarna (alldeles för milt för min smak. Bara "runt nollan"), så hade jag inga stora förhoppningar om att föret skulle vara speciellt bra. Men det visade sig vara helt perfekt. Den nya släden gled fram fint på spåren.

Jag satte Rayon i singel-led, mest för att han skulle slippa Chinook skrikandes i örat så fort vi stannade eller skulle svänga någonstans. Det fungerade bra. Han höll linan sträckt hela tiden och lyssnade på kommandona.

   
Sippa och Chinook fungerar bra att gå tillsammans. Dock vill Chinook av någon anledning alltid gå på samma sida som Sippa. Hon springer liksom och "trycker sig mot" Sippa. Men eftersom Sippa är så snäll som hon är, så står hon ut med att Chinook "hänger" på henne!
   
Rayon myser i snön.
   

Vackra Rayon på hel-spänn.

   
Efter en stunds körning bytte jag ut Rayon som ledarhund till Chinook. Det är intressant att sätta henne i led. Hon är otroligt lättlärd. Eftersom hon är så ivrig, så gör hon snabbt som jag vill för att få fortsätta kuta! När jag kommenderar höger eller vänster och hon går åt fel håll, så bromsar jag släden och kommenderar igen och då fattar hon direkt att hon ska byta spår.
   
Ja, och så den sedvanliga bilden på mig då ...
   
När mörkret började falla, så steg en tät dimma över sjöarna.
   
Vackert!
   
Kvällshimmel och nymåne.
   
Som sagt, det var rejält dimmigt.
   

När jag kom hem och lämnade tillbaka Sippa till Margit och Olle så fick jag med mig Margits hemmagjorda gulash-soppa och hennes hembakade vitlöksbröd. Det var den godaste gulash-soppa jag någonsin ätit!

Det händer allt-som-oftast att Margit frågar "har du ätit något då?" när jag kommer och ska lämna tillbaka Sippa efter en slädtur. Det är jätteskönt (och GOTT) att slippa ställa sig och laga mat när man kommer hem efter en tur. Tack snälla Margit!