Svartsjöarna 080111
   

Äntligen har jag lyckats ta mig ut i naturen, med min nya kamera. Har inte riktigt blivit vän med den. Kameran alltså. Kanske beror det på att jag egentligen ville köpa en systemkamera?!

   
En ny fin orienteringstavla och en termometer finns uppsatt vid parkeringen.
   
Det här är Sippa. Hon är en 9 år gammal dam (också alaskan husky) som brukar följa med oss på våra äventyr.
   
Chinook stortrivs att få springa lös.
   
Även Rayon uppskattar att få springa lös.
   
Själv tycker jag det är ganska behagligt att skida utan hundarna. I alla fall i början av skidturen, när jag vill få upp lite värme i kroppen.
   
Nysnö!
   
För att jag (och eventuellt andra) ska se hundarna sätter jag på dom reflexvästar och var sin pannlampa (!!!). Jo, du läste rätt, pannlampa. Jag sätter pannlamporna kring halsen på dom. Inte för att dom ska se vart dom springer, utan för att jag lättare ska se vart dom är när jag har dom lösspringande. Och, som sagt, för att andra också lättare ska se dom.
   
Rayon gosar i snön.
   
Tidigare om åren har jag använt två linor till hundarna. Jag har tyckt att det gått bra. Men så hade Rayon tråkigt när jag hade dom med i bilen på jobbet en dag - vilket resulterade i en avbiten draglina. Vilket i sin tur resulterade i att jag testade att använda en lina som delade sig närmare hundarna. Det blir mycket bättre och mycket smidigare. Dom trasslar inte in sig hälften så mycket som tidigare! (Dom = Chinook!)
   
Den här kvällen valde vi Fjällfilen. Nya fina skyltar!
   
Till min glädje (och säkert många andras glädje!) hade man timrat ett nytt jättefint vindskydd utmed spåret. Här stannade vi och fikade en stund.
   
Sippa.
   
Straxt var elden igång. Känns nästan som lite "fusk" att kunna tända med torr näver och ha tillgång till redan huggen, torr ved. Men skönt naturligtvis!
   
 
   

Medans jag var i vindskyddet tänkte jag bidra till att hugga lite ved. Men min lilla yxa rådde inte på de stora vedklabbar som fanns i vindskyddet :-/

 

   
Chinnok passade på att läsa om det nya vindskyddets historia, se bilden nedan.
   
 
   
Tack alla inblandade för det fina välbygda vindskyddet!
   
Medan jag fikade hittade Chinook och Sippa något intressant bakom vindskyddet.
   
Blåbär- och hallonsoppa.
   
Det kändes kallare än det egentligen var. Kul med en termometer i vindskyddet.
   
Där fanns även herr och fru Tomte (eller är dom vättar?)