I väntan på färjan mellan Andersön och Norderön.

Efter att ha vaknat på lördagsmorgonen med 3 x huvudvärk, och insett att vädret inte kunde bli mer "ut-på-fjället-väder", och efter att Ulrika SMSat mig och peppat mig att hänga med, så proppade jag i mig tre alvedon och packade ryggan.

Foto: Ulrika Håård


   
Ulrika spatserar med jyckarna.
   

Jag lyckades rädda livet på en stackars liten insekt som var oförsiktig nog att komma för nära Ulrika. Innan jag hann rädda den från en säker död, så hann Ulrika bryta av TVÅ spröten på den stackaren.

Jag hoppas ändå att den får leva ett lugnt och behagligt liv resten av sina dagar och att skadorna Ulrika orsakade inte påverkar dess fortsatta liv alltför mycket.

   

Två glada nunor (obs, stavas inte med två "n").

Foto: Ulrika Håård


   

Ulrika "smorslar-in" sina känger.

Under tiden sitter jag och tittar på och funderar på hur mina silvertejpade kängor ska klara turen! Liksom ingen idé att ens försöka skydda dem mot väta.

   

Det var mycket folk på färjan mellan Andersön och Norderön, så jyckarna fick stanna i bilen. Dom verkade trivas ganska bra.

Det var bara Chinook som kräktes en gång. Hon har lätt att bli bilsjuk. Så fort man kör lite för fort och vägen svänger mycket, så kräks hon.

Foto: Ulrika Håård


   

Vi hade jätte-tur och fick lifta med Daniel som bor i Hosjöbottnarna och driver http://www.attaarstiderna.se.

Eftersom det är drygt 10 km från Höglekardalen till Hosjöbottnarna så var vi jätteglada att vi fick skjuts.

Som tack passade Chinook på att kräkas i hans bil också, precis som vi kom fram!

   

Jag justerar skosnörena på mina fantastiska kängor ("fantastiska" läses med ironi!).

Foto: Ulrika Håård

   

Rayon och Chinook är ivriga och vill iväg som vanligt. Dom har tolkningslinor med en liten bit expanderlina som jag sätter fast i midjebältet till ryggsäcken. För det mesta går det bra. Mitt tålamod är dock berömligt eftersom Chinook är en riktig trasselfia.

   
Ulrika är också glad att äntlingen vara på väg!
   

Chinook är nere och svalkar sig i någon liten sjö intill Kalasjön.

Foto: Ulrika Håård

   

Härliga fjäll i fjärran!

Foto: Ulrika Håård

   

Jag spanar ut över ett vattendrag.

Foto: Ulrika Håård

   

Chinook.

Foto: Ulrika Håård

   

Den här tiden på året får man vara beredd på att bli blöt om fötterna. Vissa delar av leden står helt enkelt under vatten. Ibland kan man hoppa på tuvor, men ibland blir man helt enkelt tvungen att gå runt (eller ta av sig och vada över).

Den här lilla vattensamlingen på bilden var lätt att ta sig över. Det var bara lite uppvärmning för vad som komma skulle!

Foto: Ulrika Håård

   
Rayon och Chinook passar på att svalka sig i första bästa snöhög vi passerade.
   

Och mer snö blev det.

Foto: Ulrika Håård

   

Fin siluettbild!

Foto: Ulrika Håård

   

Efter att ha fått lift de drygt 10 km från Höglekardalen till Hosjöbottnarna, och en lagom ansträngande vandring på cirka 4 km, så tyckte vi verkligen att vi var väl förtjänta av en långlunch i solen!

Foto: Ulrika Håård

   
Och vila.
   
Chinook och Rayon spanar på något intressant.
   

Chinook (också kallad trasselmaja, trasselfia, bängelhund samt en massa andra namn som jag inte kan skriva här!) trasslade naturligtvis in sin lina i busken där jag band hundarna.

   
Bra jobbat! Funderar allvarligt på att skaffa Chinook en knyppeldyna och låta henne bli den första husky (och kanske första hund!) som blir expert på knyppling!
   

Glad Ulrika på väg upp på Bredsjöhögens södra sida.

Daniel (som gav oss lift från bommen vid Höglekardalen) tipsade oss om att vi kunde gå runt Bredsjöhögen på dess sydvästra sida, istället för att följa sommarleden. Det gick väldigt bra, för där fanns det en tydlig stig från fyrhjuling.

   

Jag och hundarna på väg upp för Bredsjöhögens södra sida.

Foto: Ulrika Håård

   

Till höger i bild ser vi Kalasjön (Goeblejaevrie på samiska).

Foto: Ulrika Håård

   

Här har vi kommit upp på Bredsjöhögens sydvästra sida och kan se de delvis snöklädda Anarisfjällen i fjärran!

Foto: Ulrika Håård

   
Ulrika plåtar ...
   

... och här är resultatet! Visst är det snyggt!

Foto: Ulrika Håård

   

Två glada kompisar!

Foto: Ulrika Håård

   

Bitvis var terrängen något besvärlig.

Foto: Ulrika Håård

   

Jag och Chinook. Tyvärr passade Rayon på att titta bort just när Ulrika tog bilden.

Foto: Ulrika Håård

   

Efter cirka 8 km kom vi fram till en liten stuga vid Bredsjön. Fantastiskt läge! Vi följde sedan Bredsjöns kant (=myr, blött, myr, sankt, blött, ännu mera blött och myr!)

Foto: Ulrika Håård

   

Ulrika skulle hoppa till en tuva på myren, men lyckades hejda sig i sista sekunden från att trampa på ett fågelbo med två vackra ägg. Vi vet inte riktigt vad det är för ägg, vet du? I så fall, maila mig gärna maria@arctica.se.

Foto: Ulrika Håård

   

Ute på myrarna rinner det ofta vattendrag, som små bäckar. Eller... i alla fall tror man att det är en stilla liten bäck som ringlar sig fram mellan tuvorna.

När man sedan kommer fram till "bäcken", så inser man att den är två meter bred och två meter djup!

Här hade vi turen att hitta en stor sten som vi kunde kliva på mitt i bäck-fåran. Ändå gick vattnet upp på låren! Det vara bara att strippa av sig skor, strumpor och brallor och kliva i! BURR!

Rayon gjorde en grov missbedömning när han skulle hoppa över, och gjorde en rejäl djupdykning!

   
Rayon. Tittar man NOGA på bilden, så kan man faktist se månen.
   

Visst är det fantastiska färger på fjället?!

Foto: Ulrika Håård

   

Som Daniel lovat, så fanns det en bro som sammanband en landtunga mellan Anasjön och Smalingen. Men som ni ser på bilden, så var det ganska blött fram till bron.

I vilket fall som helst var det tur att den var där, annars hade vi antingen fått simma över, eller vända om!

   

Jag, Rayon och Chinook.

Foto: Ulrika Håård

   

Chinook.

Foto: Ulrika Håård

   
Vackert och dramatiskt!
   

Jag tar ett skutt över en fjällbäck.

Foto: Ulrika Håård

   

Efter att ha plöjt igenom stenskravel och myrar och fjällbjörksnår så kan man inte vara annat än nöjd när man vet att man snart är framme!

Foto: Ulrika Håård

   
Ulrika på väg över den sista bäcken innan vi kommer fram till stugan.
   
Äntligen framme vid Anaris-stugan. Klockan var cirka 20.30 när vi kom fram.
   
Skyltarna vid Anaris-stugan.
   

Ulrika stoppar papper i våra kängor för att dom ska torka bättre. Chinook och Rayon inspekterar stugan.

Foto: Ulrika Håård

   
Väl inne i stugan somnade både Rayon och Chinook snabbt.
   
Ulrika fixade vatten och jag började fixa middagen.
   
Middagen bestod av pasta med bacon- och ostsås. Gasköket som vi använder har vi fått låna av Aki.
   
Chinook ser rolig ut.
   

När mörkret börjat sänka sig och månen visade sig i all sin prakt, så smög vi ut och fotograferade månljuset över Anaris-tjärnarna. Trots att månen inte var full (och faktist inte vi heller!) så var det väldigt månljust.

Foto: Ulrika Håård

   

 

Foto: Ulrika Håård

   

Söndag morgon.

Den klassiska bilden på kläder på tork i stugan!

När vi gick och lade oss var det plus 28 grader i stugan. Jag kunde nästan inte somna för att det var för varmt.

   

Vy mot Åreskutan som reser sig i norr.

Foto: Ulrika Håård

   

Ulrika, som varit stugvärd i Anarisstugan, blev glatt överaskad över att STF har byggt ut stugvärds-stugan.

Dörrarna till dassen har också målats vackert röda.

Foto: Ulrika Håård

   

Som vanligt försöker Chinook komma krypande till mig när jag ska fotografera henne.

Foto: Ulrika Håård

   
Här är resultatet!
   
Gosegull-gumman, ja så kallas hon också, min snutte-gullfia.
   

Lyxfrukost på söndagsmorgonen.

Foto: Ulrika Håård

   

Jag och två trötta hundar.

Foto: Ulrika Håård

   
Ulrika fixar disken.
   

Diskställ "el Naturelle".
(Vilket bra rim det blev!).

   

Ena stunden var det riktigt riktigt varmt!

Foto: Ulrika Håård

   

Nästa stund blev det ganska kyligt igen. På och av med kläder.

Foto: Ulrika Håård

   

Jag vill citera Ulrika till den här bilden:

Citat
"Maria, kan inte du ta en bild på mig och Chinook när vi ligger här i solen, så att alla ser att jag faktist kan vara snäll mot djur"
Slut citat

 

   
OK, men om man zoomar in bilden ... så ser man att hon egentligen håller på att strypa den stackars hunden!!
   

 

När vi lämnade Anarisstugan valde vi att gå sommarleden tillbaka. Ulrika bar med sig en planka (!).

   

Anledningen till att Ulrika bar med sig plankan ser vi här. Hon visste nämligen att vi skulle bli tvungna att ta oss över en av fjällbäckarna igen.

Foto: Ulrika Håård

   
"För jag leker cirkusprinsessa!"
   
 
   

Här kan man se hur mycket snö det faktist låg kvar på vissa ställen (se kryssmarkerningen till vänster om oss).

Oftast bar snön bättre än jag vågat hoppas, men ibland sjönk man ner ända till låren.

Foto: Ulrika Håård

   
Ju längre på dagen det gick, desto sämre kvalitet fick snön.
   

Sjönt med lite barmark!

Foto: Ulrika Håård

   
Kryssmarkering för vinterleden.
   
Foto: Ulrika Håård
   

Lagom som vi började få slut på dricksvatten kom vi fram till en källa!

Men precis när Ulrika tagit fotot, så tyckte Chinook att det var ett perfekt ställe att svalka sig ... vilket resulterade i att vi snällt fick knalla vidare till nästa vattendrag innan vi kunde fylla på vattenflaskan och dricka. Av denna vackra källa blev det bara lervälling när Chinook var klar.

Foto: Ulrika Håård

   
Foto: Ulrika Håård
   
Foto: Ulrika Håård
   

Påfyllning av vatten!

Foto: Ulrika Håård

   

Ulrika strålar ikapp med solen!

Foto: Ulrika Håård

   

Foto: Ulrika Håård

   

Foto: Ulrika Håård

   
Foto: Ulrika Håård
   

När vi åt och vilade passade vi på att torka en del av våra svettiga kläder.

Vi stannade på nästan samma ställe som när vi gick upp. Sjön i bakgrunden är Kalasjön.

Foto: Ulrika Håård

   
Ja, som sagt. Sista färden för mina kängor!
   
Foto: Ulrika Håård
   

När vi kom ner till Hosjöbottnarna hade vi hoppats att Daniel skulle dyka upp igen, men han hade säkert viktigare saker för sig. (Kanske ville han inte riskera att få sin bil nedspydd igen?!). :o)

Foto: Ulrika Håård

   

"Bara" dryga milen att promenera på vägen ner till Höglekardalen.

Foto: Ulrika Håård

   

Ulrika med Drommen i bakgrunden.

Foto: Jag, med Ulrikas kamera.

   

Och vägen den slingrar sig fram.

Foto: Ulrika Håård

   

Så var vi framme vid vägbommen vid Höglekardalen. Trötta men nöjda med en fantastisk helg!

Vi kunde konstatera att det var tur att vi hade gett oss ut, trots att vi trodde att det skulle bli regn.

Foto: Ulrika Håård

   
Innan vi for hemmåt så fikade vi kaffe och Singoalla-kex.
   

Ulrika har spridit ut sina blöta strumpor, sulor och kängor!

Mina fötter var redan som russin, och det var inte ens någon idé att försöka torka kängorna. Det vara bara att stoppa dom i en påse, knyta igen och transportera hem dom för vidare förpassning till soprummet på Sollidenvägen.

Foto: Ulrika Håård