Chinook och Rayon ligger tålmodigt och väntar när jag springer upp och ner för trappan med alla prylar som ska med.
   

OK, allt är packat och vi är klara att åka!

   
Det ser ju inte allt för optimistiskt ut med tanke på att vi har både släde, skidor och pulka med oss ...
   

Men ju längre västerut vi kommer så känns det lite hoppfullare.

Här har vi svängt av mot Storulvån.

   
Längs vägen in mot Storulvåns fjällstation får jag tillfälle att fotografera renar på ganska nära håll (som en äkta turist!).
   
Trots att jag bott i "renland" i åtminstone fem år, så tycker jag fortfarande det är lika exotiskt med renar i naturen.
   

När vi kom fram så packade jag ur bilen och lastade pulkan sprickfärdig! Jag blir lika förvånad varje gång vi ska övernatta - att det blir så otroooligt mycket packning! För bara två nätter!

Eftersom snön inte bar för släde, så fick det bli skidor och pulka.

   

Chinook och Rayon är glada att få komma ur bilen efter cirka 17 mils bilfärd.

   
Vi slog läger ungefär 300 meter från vägen och bilen. Mest för att jag snabbt skulle kunna hämta släden OM det mot förmodan skulle råka bli skare så vi skulle kunna ta en tur med släden tidigt lördag morgon. (Men jag ska väl erkänna att det var otroligt tungt före, så det kändes som jag hade en hel renflock sittandes på släden!).
   
Chinook lade sig tillrätta när jag började sätta upp tältet.R
   
Rayon har inpekterat tältplatsen. Jag valde att sätta upp tältet på snö, trots att det fanns gott om bara fläckar. Mest för att det var lättare att sätta fast tältet (med snöpinnarna) och dels för att jag då kunde gräva en bekväm sovplats.
   
Såja, tältet på plats. Jag kunde också konstatera att så här långt funkar min nya snöspade som jag köpt för bara 150 kr! Den är isärtagbar i tre delar - precis som de vanliga snöspadarna är i original.
   
Chinook tar plats i tältet ...
   
... ja, mitt på min sovsäck såklart!
   
Solen försvinner ner bakom Stråten i öst. Inte så dumt att käka middag med den här utsikten. Allt är alldeles tyst och det enda som hörs är vindens sus.
   
Innan jag släcker för natten läser jag ett par stycken i den medhavda boken.
   
Rayon och Chinook har redan lagt sig för att sussa på sina renskinn.
   
På lördag morgon vaknade vi vid 8-tiden till en strålande sol och svag nordostlig vind.
   
Utsikten från tältplatsen åt nordväst. Till vänster ser man Getryggen och till höger syns Tväråklumparna.
   
En vacker tältplats.
   
Rayon hade fyra olika utsiktspunkter runt om tältplatsen. Han flyttade sig emellan dem och höll utkik åt alla väderstreck. Det är säkert ett instinktivt beteende.
   
I fjärran syns Åreskutan
   
Här är Stråten. Mellan Stråten och där jag står när jag tar kortet går vägen till Storulvå Fjällstation, men den syns inte härifrån.
   
Lagom som Rayon, Chinook och jag kommit tillbaka från en kort tur på fjället, så dök Ulrika upp och gjorde oss sällskap.
   

Hon kom nästan direkt från Norrbotten. Hade bara varit hemma och packat-om i princip!

 

   

När Ulrika hade satt upp sitt tält och vi hade druckit en kopp kaffe och en liten Bailys som Ulrika bjöd på, så packade vi matsäck och gav oss av upp längs Sönner-Tvärån.

In mellan Getryggen och Tväråklumparna. Det var verkligen mycket folk på fjället. De flesta hade skidat upp på topparna och gjorde så kallade topp-turer (svett!). Men går på skidor eller med snöskor upp till en topp och så åker man skidor ner. (Vilka dårar!)

   
Ulrika är glad åt det fina vädret.
   
Vi skidade ungefär fyra km innan vi vände. Det blåste lite mer när vi kom upp i passet mellan Getryggen och Tväråklumparna.
   
Chinook som ser något stel ut :o)
   

På väg tillbaka ner till vårt lilla läger stannade vi och käkade matsäcken. Rayon och Chinook som faktist var ganska trötta lade sig och vilade, precis som Huskys ska göra.

   
Det var svårt att hitta lä, så vi kröp ihop bakom en stor sten och försökte komma undan vinden när vi åt och vilade.
   
Rayon spanar ...
   
... och vädrar.
   
Rayon
   
Chinook
   
När vi kom tillbaka till vårt läger så var vi ganska svettiga och lite kalla. Då är det skönt att byta till torra kläder och passa på att hänga upp de blöta kläderna på tork.
   
Rayon äter sin middag på finaste porslinet!
   

Chinook gick helt resolut och hämtade flaskan med Bailys som Ulrika hade gömt i snön för att kyla den.

Både Rayon och Chinook passade sedan på att smaka på Bailysen ur min kosa. Rayon nös varenda gång han smakade! Men Chinook märktes det ingenting på.

   
Chinook
   
Närbild på Rayon, visst ser han rolig ut i det här perspektivet?!
   
På söndagen tog vi det verkligen lugnt. Ulrika grävde en fin snögrop till oss att äta frukost i. Sen tillbringade vi faktist hela söndagen där, i solen (som tog väldigt bra, vilket vi kände när vi satt oss i bilen och åkte hem sen, med blossande ansikten!).
   

Rayon ligger och övervakar oss från en av sina utsiktspunkter (inne bland träden bakom oss). Chinook och jag myser i solen.

Det finns ju sämre sätt att avnjuta en söndag, eller hur?!